Juni 2012

12-06-29 Idag har jag varit med om något märkligt, fast kanske inte så konstigt ändå, kommer till det lite senare. Jag har varit på kurs på Nya Andrum och blivit diplomerad för att ha slutfört en andlig baskurs. Det har varit tio heldagar sedan i slutet av augusti 2011. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv, om hur allting hänger ihop i livet från början till slut, som egentligen inte är slutet för vi börjar om igen. Jag har alltid varit övertygad om att själen aldrig dör.

Idag hade vi sista lektionen som bland annat handlade om vad som händer när vi dör. Den där sista fasen för själen, efterbearbetningen av livet som varit och hur den förbereds för ett nytt liv. Ämnet var extra intressant eftersom min farmor gick bort för bara 47 dagar sedan. Samtidigt kändes det jobbigt för sorgen gjorde sig påmind. Jag hade ju en del upplevelser i samband med hennes bortgång och nu fick jag möjlighet att ställa frågor och reda ut hur allting var på riktigt. Varför si och varför så.

Violeta pratar och vi lyssnar, skriver och ställer frågor. Du som har läst mitt avskedsbrev till min farmor, vet att jag i det bad henne sjunga en viss sång för mig för att jag ska veta att hon är med mig. Det gjorde hon idag. Mitt när jag satt på lektionen satte "Gyllne morgon" igång som en grammofonskiva i mitt huvud och det var så högt att jag hade svårt att höra Violeta. Hjärnspöke var min första reaktion där jag satt och bad om att få en lägre ljudnivå. Just då kändes det inte som om det var läge att be Violeta vara tyst så att jag skulle få kommunicera med farmor för jag trodde ju inte att det var på riktigt. Men det var inget hjärnspöke för Violeta såg min farmor. Hon bekräftade för mig efteråt att farmor var där.

Ytterligare en dag av tacksamhet. Att jag har fått bekräftelse på att farmor är med mig och att jag har sålt ett helt gäng skyddsänglar. Tur att jag har fyllt på förrådet med material så jag kan tillverka fler. Livet känns lätt just nu. Flödet är bra och nya, kreativa idéer föds. Det är bara att glatt hänga med!

12-06-28 När jag var liten, var jag ofta hos min farmor och farfar. Jag sov över hos dem i stugan och tog långa promenader med farmor. Farfar pensionerades i förtid vilket gjorde att jag kunde vara med honom på loven. Oräneliga är de gånger då vi åkt färgan till Dragör och oräkneliga är de påsar med vingummi och gott & blandat jag fått. Jag kommer speciellt ihåg ett sportlov när jag var omkring 12 år och jag skulle åka med farfar till stugan några dagar där vi skulle åka längdskidor. Jag blev sjuk, fick feber, någon dag innan vi skulle iväg men eftersom dessa dagar betydde så mycket för mig, berättade jag inte det för någon. Jag åkte glatt iväg och trotsade febern.

När jag blev äldre, kom mycket annat emellan så det blev så, att vi bara träffades på söndagarna när de var på väg hem ifrån stugan. Men de åren och de minnena jag fått, är väldigt värdefulla för mig.

Sedan min farmor fick sin stroke för ungefär 8 år sedan, har farfar tagit hand om henne. I princip varje dag har han gett henne frukost, lunch, kaffe och kvällsmat. Gjort alla inköp, städat, tvättat och fram tills för två år sedan tog han sin joggingtur varje tisdag. Den hade varit en tradition i säkert 60 år. Nu på slutet, innan farmor gick bort, började farfar inse sina begränsningar, att han faktiskt inte orkade mer. Han fyllde 92 i april, så det är ju inte så konstigt.

I tisdags åkte jag och hämtade honom för att han skulle få miljöombyte och bli lite uppassad. Han går ju själv hemma i lägenheten och hälsan gör att han inte orkar med så långa promenader längre. Det var tänkt att han skulle stanna en natt men det blev två. Igår morse när jag serverade honom hans frukost tittade han förvånat på mig. På frågan när han blev serverad frukost senast svarade han efter en stund eftertanke: Det var länge sedan. Så länge sedan att jag inte ens kommer ihåg när det var.

I förmiddags tog han bussen hem. Jag hade instruerat honom var han skulle byta buss och det kändes när han åkte iväg. Han har blivit gammal min farfar, det är ledsamt att se men jag känner tacksamhet över att jag tog chansen att få ge tillbaka lite innan det är för sent.

12-06-26 Hur var det nu med intuitionen? Var det den vi skulle lyssna på? Jag gjorde det men det höll på att sluta i blotta förskräckelsen. Jag köpte en ny, begagnad, bil för en tid sedan. För ungefär två veckor sedan fick jag för mig att oljan måste kollas men jag är inte så intresserad av bilar och min okunskap gör ju knappast att jag tar tag i att lösa en sådan sak. Efter att ha haft tjänstebil, och därmed nya bilar, i många år, har jag ju inte lärt mig något nytt direkt heller.

Men så föll det sig så väl att jag fick Patrik med mig i bilen, då slog jag till. "Vi måste till en mack och kolla oljan". Öppnade motorhuven och hittade oljestickan. Tog ett prov, visade ingenting. Tog ett prov till, fortfarande ingenting. Slutsatsen blev då att bilen måste ha olja. Utrustad med bilens instruktionsbok gick jag in på macken och valde en olja. Kom till kassan där kassörskan kontrollerade att jag hade valt rätt. Ja då, jag lyckades. Bilen fick olja och jag slapp en tänd varningslampa mitt när jag var på väg någonstans.....

12-06-25 Innan jag blev sjuk var jag extremt känslig för andras energier. Jag var tvungen att skydda mig med det vita ljuset varje dag för att stänga ute allt som inte tillhörde mig själv. När jag gick in i affärer fick jag sätta på mig en extra mur. Min aura var väldigt försvagad och alla känslor och intryck träffade mig som pilar, rakt in i kroppen. När jag sedan blev sjuk, träffade jag aldrig människor som jag inte ville möta och därmed slutade jag även att sätta skydd. Nu är jag ganska frisk igen men min känslighet för andras energier finns kvar. Det blev jag påmind om härom dagen när jag hade bestämt mig för att ta bussen istället för bilen.

Efter en stund klev det på en kvinna som satte sig vid sidan om mig. Hon upptog platsen så pass att hon kom att även sitta mot mig. Jag blev alldeles yr och illamående ganska omgående. Som tur var förstod jag direkt att dessa känslor inte tillhörde mig och jag fick genast sätta igång med att sätta på mig ett skydd. Det tog några minuter och sedan var det lugnt igen.

Hon kan inte ha mått bra, stackars kvinna. En hand i bandage och att hon steg av vid sjukhuset kan nog bekräfta det.

Jag påminner dig om att alla känslor kanske inte tillhör dig utan du kanske är som jag, känslig för andras energier.

Häromdagen kom det ett mail, det var inte så långt men mycket blev sagt ändå.

Lita på dig själv. Universum och vi behöver dig för att du är dig själv och gör det du verkligen vill.

Tänk att så lite kan glädja så otroligt mycket. Jag ska bevara dessa ord som en påminnelse de dagar då modet sviktar.

TACK och allt gott till er alla!

12-06-20 För drygt ett år sedan var jag på healingkurs och vi börjar alltid med en vägledd meditation. Vi möter vår guide och får ofta budskap. Just den där dagen sa mina guider åt mig att avboka alla mina åtaganden den kommande veckan. Det var en fullspäckad sådan med många människor inblandade. Jag skulle på fotboll med kunder, på kurs, säljkonferens och lite till. Okey, okey, jag lovar, bara ni jobbar med mig idag. Jag förstod poängen för jag hade haft det otroligt stressigt under en lång period och sov dåligt på nätterna. Hjärnan kunde aldrig varva ner. Efter en vecka hemma försökte jag gå och jobba men det gick inte. Några dagars ledighet till, men det räckte fortfarande inte. Det slutade med att jag blev sjukskriven en månad. Jag spelade golf, simmade och tog hand om mig själv. Semestern kom och jag och Patrik åkte till Turkiet för att sola och bada. Det var härligt men när jag kom hem igen kände jag mig konstig. Jag var inte alls så pigg och utvilad som jag borde. Jag blev sämre och sämre och tvingades till slut att uppsöka läkare. Jag hade drabbats av utmattningsdepression.

En tuff tid väntade med en hjärna som helt hade lagt av. Jag vågade knappt gå och handla av rädsla för att möta någon som jag kände igen men inte kunde prata med för jag kunde inte hålla igång ett samtal. Jag kom hem från affären utan saker som jag trodde att jag hade köpt, jag hade bara aldrig tagit det ifrån hyllan.

När jag talar om detta säger jag att jag gick in i väggen för det är ett begrepp som alla förstår. Den riktiga sanningen är att jag nästan gick in i väggen. Jag lyckades, tack vare mina inre vägvisare, dra i nödbromsen innan kroppen kollapsade av sig själv. Det är en gigantisk skillnad och med tanke på att jag fortfarande inte är helt återställd, kan jag ibland undra vad som hade hänt om jag inte hade lyssnat den där dagen....

Min hjälp genom denna tiden har varit tålamod, tillit, vetskapen att jag blir återställd förr eller senare och framför allt har jag hela tiden vetat att det hände av en anledning. Hade inte detta hänt, hade jag inte heller suttit här just nu och ägnat mig åt det jag brinner för på riktigt.

Jag känner stor kärlek och tacksamhet till hur universum har hjälpt mig men även kärlek och tacksamhet till mig själv för att jag har lyssnat och tar till vara på den obeskrivligt stora möjlighet jag har fått. Att få finnas till för alla som jag kan komma att hjälpa på olika sätt. TACK!!!!!

12-06-18 Vi pratar ofta om vår intuition, hur vi känner på oss saker som ska hända. Intuition för mig är att lyssna på den inre rösten som talar till mig, att inte alltid tro att det är konstiga tankar som kommer utan faktiskt poppar upp som en hjälp på vägen. För visst är det så att vi har en förmåga att tro att det är egot som spelar oss ett spratt. Att vi ska ifrågasätta de beslut som vi redan har fattat.

Jag fyllde år för en tid sedan och hade bestämt mig för att ha kalas för mina nära och kära. Maten planerades och bland annat skulle jag göra en kycklingsallad. Ungefär en vecka före kalaset började jag visualisera den där kycklingsalladen men där låg kycklingen i en skål vid sidan om. Märkligt. Jag berättade för Patrik, min blivande sambo, vad jag hade sett och vi var överens: Det är ju kycklingsallad jag har bestämt att jag ska bjuda på. Kalasdagen kom och kycklingsalladen likaså, lite senare en vännina. Väl innanför dörren säger hon "Förresten, jag har ju glömt berätta för dig att jag har blivit vegetarian". Då förstod jag alltihop. Jag hade fått hennes information till mig via universum i god tid för att kunna ändra så det skulle passa henne, men jag hade valt att inte lyssna.

Idag hände något igen. Jag skulle på en behandling i Lund och hade bestämt med mina barn att de skulle ta bussen dit en timma efter mig. När jag själv stod på busshållplatsen, fick jag information om att barnen skulle åka ytterligare 30 minuter senare än vi hade bestämt. Vad gjorde jag då? Jo, lät bli att lyssna såklart. Vad blev följden? Barnen fick sitta och vänta på mig i 30 minuter helt i onödan.

Med detta vill jag ha sagt att vi ska lyssna på våra inre vägledare och inte slå alla konstiga tankar ifrån oss som fantasier. Tänk så mycket lättare livet blir om vi bara hänger på och följer flödet!

12-06-15 Violeta heter en kvinna som lär mig många saker, hon är en stor inspiratör och i mitt tycke, ett fantastiskt medium. När jag var på kurs hos henne för ett tag sedan, handlade dagen om känslor. Vad är vi utan känslor, inte mycket. Känslor måste finnas. Jag började fundera över tvivel och ställde en fråga: Jag har stuvat om helt och hållet i mitt liv, fått allt jag önskat mig på alla tänkbara sätt. Jag har en helt ny plan med mitt liv och den känns så rätt. Ändå får jag stunder av tvivel, vad beror det på?

Tvivel skapar ifrågasättande och kreativitet. Genom att tvivla, tittar du på det du gjort och kommer att konstatera att det är rätt varvid du växer av denna vetskap. Om du inte hade ifrågasatt dig själv, hade du heller inte vuxit. Genom tvivlet blir du ännu mer kreativ och växer av det. Det blir en uppåtgående spiral.

Detta resonemang väckte jag liv i idag när jag var med mina barn på skolavslutningen. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag tänkte på att jag tvingar dem att byta skola för att följa mitt hjärta. I den stunden kände jag mig väldigt egoistisk. Nu vet jag ju att allt kommer att bli bra. Det finns ingen anledning att tvivla men känslan kom ändå över mig. Nu har jag gått igenom och accepterat känslan för denna gången och bekräftat för mig själv att det bästa för oss sker.

12-06-13 Jag trivs bra i mitt eget sällskap, att ha människor runt omkring mig är ingen nödvändighet även om det är trevligt såklart. Igår var en väninna hos mig och vi tog vars ett änglakort. Att göra det tillsammans är bra för då kan man diskutera budskapet som kommer. För min del handlade det om Välstånd

Dina materiella behov tillgodoses när du följer din intuition och förverkligar dina drömmar.

Vi pratade om just hur vår upplevelse av det materialla ser ut. Att när vi har människor runt omkring oss och ett värdefullt liv, minskar önskan om att ha en massa saker också. Det är vi själva som gör valet, även om det inte alltid är medvetet. Somliga köper saker för att fylla igen ett tomrum efter något eller någon. Somliga köper saker för att de tror att de blir mer värda genom ägandet. Anledningarna är säkert många fler ändå.

För min egen del kan jag känna att mitt behov av saker definitivt har minskat sedan jag just har haft fokus på att förverkliga mina drömmar, jag håller ju faktiskt på med att vända upp och ner på mitt liv fullständigt nu. På ett positivt sätt rakt igenom. Jag är så nöjd med detta att jag absolut inte går och funderar på vad jag skulle vilja ha för saker.

Till änglakorten finns ett kompleterande budskap. Till mitt kort stod det bl a "...öppna famnen och ta emot rikedomen över dig och ditt liv. Vissa av skatterna kommer i form av strålande idéer och några kommer som möjligheter. Vi vet att du kommer att sprida det goda till andra"

Jag tycker redan att jag har kläckt många bra idéer och fått de möjligheter jag bett om. Att få hjälp och komma vidare i detta känns otroligt bra. Att sprida det goda till andra, det är mitt brinnande.

12-06-10 Jag är nog på Facebook lite för mycket men ibland trillar jag över tänkvärda saker. Idag är en sådan dag. Det handlar om förlåtande:

Att förlåta betyder inte att du accepterar det någon gjort mot dig.Att förlåta är att frigöra dig själv från negativ anknytning. Släpp taget om det som varit.

Det är så sant. Att vara långsint är det ingen som mår bra av. Den som tar störst skada är du själv för den som har gjort något fel, kanske inte alls är medveten om det och kan därför inte belastas. Vi har dessutom olika toleransgränser och samvete så den enda som kan ta ansvar är faktiskt du själv. Förlåt det som varit, kanske kan du lära dig något utav det. Jag har flera saker som jag har tagit mig igenom och över tack vare detta sätt att tänka och är otroligt tacksam för att jag kan. Kan du?