Lyssna på kroppen

Det senaste året har jag genom min utmattningsdepression lärt mig ganska mycket om hur jag fungerar och att kroppen sänder ut signaler om vad som kanske inte sker på helt rätt sätt. Problemet är att det är en sak att veta det och en helt annan sak att lyssna och göra något åt det på riktigt. I samband med min flytt, var jag så trött på slutet att jag faktiskt sa högt att nu går jag nog snart in i väggen igen. Men det fanns ju inget annat att göra än att härda ut. När flytten så var genomförd och det var dags för skolstart för barnen, kom förkylningen som om den hade legat och väntat på att jag skulle varva ner. I över tre veckor drogs jag med den, hostade och trött var jag. Då sa jag hela tiden att om bara förkylningen går över så blir jag pigg igen. Fel, fel, fel. Okej, vad ska jag då göra annat än att ta det lugnt och fortsätta ta hand om mig själv? Efter ytterligare några veckor kom jag fram till något som jag hoppas löser det hela. Min nacke, läs whiplashskada, hade börjat göra mer ont i samband med flytten och nu hade värken spridit sig ner i händerna. Värken i händerna fick mig och inse att det nogv var dags att lyssna på riktigt. Den fysiska kroppen hade talat lite mer högljutt. Jag gick till kiropraktorn som konstaterade att mina muskler i axlarna kändes som cement och så läxade hon upp mig för att jag hade låtit det gå så långt utan att söka hjälp.

Men herregud, hur mycket ska man behöva lyssna egentligen och hur i hela fridens namn ska man veta när man måste ta saker på allvar och när det nog går över av sig själv? Har jag lärt mig något nytt denna gången då? Det får framtiden utvisa. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att vara snäll mot min kropp ett tag och ge den de behandlingar som är nödvändiga för att kroppen ska kunna slappna av. I förrgår fick jag en avslappnande taktil massage och igår kontrade jag med en betydligt hårdare behandlingsmetod genom Tui Na terapi. Det är kinesisk akupressur och massage och i den finns något som kallas guasha. För att förklara det sistnämnda ur en lekmans ögon, är det ett sätt att få igång genomströmningen av syret i kroppen, frigöra spänningar, och det görs genom att terapeuten tar ett lock från en vanlig glasburk och använder det genom att dra det över de muskelområden i kroppen som har nedsatt funktionalitet. Det gör så ont att man bara vill skrika men det är en befrielse efteråt. Inte nog med att Chris skrapade bort en del fysisk smärta, hon hittade även smärta som satt inom mig. En sorg som hade satt sig i nederdelen av ryggen och som kom fram och förhoppningsvis lossnade när hon skrapade. Ganska häftigt faktiskt.

Denna dagen är vikt till bara mig själv. Jag har beställt lite pärlor så jag kan fortsätta skapa fler armband och när jag nu är färdig här ska jag dricka lite mer kaffe, äta frukost och läsa i någon av alla de böcker jag har påbörjat. Slappna av, finna mitt inre lugn precis som jag fick till mig i en meditation igår att jag behöver.

 

3 okt 2012

Comments powered by Disqus

 

 Tryck gärna gilla om du har facebook och gillar min sida

 

 

Senaste bloggen "Högkänslighet och mat" 171107

 

Nyhetsbrev för november 2017

 

Länkar till andra som jag rekommenderar

 

Berättelse från livet

 

Camillas änglarum på facebook

 

Jag har F-skattsedel och är momsregistrerad

 

Nyhetsbrev