Smärtsamma insikter

Här sitter jag och lyssnar på Enya och funderar på hur jag ska få ihop dagens lilla självutlämnande berättelse. Självutlämnande och återigen lite skamlig för jag ska återvända till min uppväxt och vad mobbingen har ställt till med. Eller är det mobbngen egentligen? Kanske ligger det i generna, kanske har jag med mig något i mitt bagage från tidigare liv, kanske stod det något skrivet i stjärnorna den natten jag föddes. Ja, hur ska man kunna veta varifrån alla ens egenskaper och sätt att reagera på kommer.

Jag jobbar med mig själv. Jag jobbar med att rensa ut gammal skräp som ligger och bromsar min väg framåt i livet. Som tur är, visste jag när jag började inte hur mycket där ligger. Hur mycket sagda ord och handlingar i det förflutna påverkar bilden av mig själv. Jag var hos en kvinna förra veckan som hittar blockeringar och som löser dem i den ordning och takt som jag kan klara av för stunden. Förra veckan bestämde andevärlden att jag klarade mycket. Denna utrensning sög ut så mycket energi att jag har varit helt matt att brist på energi. Men jag vet ju att det är för ett gott ändamål så då kan jag stå ut.

Tyvärr eller det är väl egentligen, som tur är, har ny kunskap kommit upp till ytan tack vare utrensningen. Kunskap om synen på mig själv och att den nog inte stämmer så väl in med verkligheten alla dagar. Det handlar om min fysiska kropp och min existens här i världen. När jag gick i skolan blev jag, som jag tidigare skrivit, mobbad. Jag fick höra att jag var tjock i fall de inte kunde komma på något bättre för stunden. Att mitt ansikte såg ut som ett rivjärn för jag hade finnar. Att jag skulle skämmas för att visa mig ute. Det har fått till följd att jag inte vet hur min fysiska kropp ska se ut, vad som är mitt rätta jag med mina gener. Jag har sett på mig själv med osunda ögon. Jag var inte alls tjock när jag gick i skolan. Jag fick tidigt en kvinnlig kropp men det midjemåttet och den kondition jag hade då skulle jag ta emot med öppna armar idag.

Jag genomgick ett stort kirurgiskt ingrepp när jag var 20 år för att få huden i ansiktet slätare. All hud slipades bort och jag gick med kompresser i hela ansiktet under en lång tid. Men jag blev inte vackrare i spegeln ändå, jag blev inte snyggare för det. Min vikt har varierat en del under åren och periodvis har den varit lite för liten för mig och ändå kunde jag då inte bli nöjd. Jag kunde inte se mig i spegeln och säga att jag hade gjort ett bra arbete. Trots att klädstorleken talade det sanna språket så kunde jag inte se det. Det kunde alltid bli bättre. Men så orkade jag inte hålla ut och gick sakteliga upp i vikt igen. Och så ner. Och så upp som de senaste åren då jag varit sjuk och inte orkat ta hand om mig. Det är inte så att jag äter mycket och osunt men bristen på motion har gjort sitt till. Nu har jag fått upp ögonen för detta och det är förfärligt. Jag försöker ändå ta det med ro och inte skälla allt för mycket på mig själv, det genererar varken positiva tankar eller handlingar. Jag har bestämt mig för att för omväxlings skull försöka genomföra en sund viktnedgång utan hårda dieter och besträffning. Jag ska försöka att inte vara så hård och bestraffande mot mig själv så mår både jag och min omgivning allra bäst.

21 jan 2013

Comments powered by Disqus

 

 Tryck gärna gilla om du har facebook och gillar min sida

 

 

Senaste bloggen "Högkänslighet och mat" 171107

 

Nyhetsbrev för november 2017

 

Länkar till andra som jag rekommenderar

 

Berättelse från livet

 

Camillas änglarum på facebook

 

Jag har F-skattsedel och är momsregistrerad

 

Nyhetsbrev