Reflektioner efter en kurshelg i mars 2018

Detta inlägget skrev jag i mars men jag fick inte till avslutningen på ett bra sätt. Så när jag nu förbereder mig inför helgens kurs som nämns i texten, poppade minnet upp och avslutningen trillade hem. En liten, liten bit saknades...

I april förra året, var jag och firade min farfar som fyllde 97 år. När jag var på väg och skulle gå därifrån på kvällen, öppnade jag facebook i min telefon. Det första som dök upp då var ett evenemang om en medial kurs som skulle vara i augusti. Min omedelbara tanke var: Den ska jag gå. Så blev det för jag brukar följa min intuition. Och så bra det blev! Många har hört mig tala om den fantastiska Colin.

Förra helgen åkte jag tillbaka för att höra lite mer om filosofi och andlig utveckling. På lördagen gjorde vi några mediala övningar parvis och det kändes riktigt bra. Jag kanaliserade bland annat budskap som var kraftfullt. Dagen var väldigt givande så jag bestämde redan då att jag skulle boka in mig till årets kurs i augusti.

Så kom söndagen. På förmiddagen skulle vi jobba i grupper om fyra. Alla skulle prata i fem minuter om olika saker. De två första övningarna talade vi från hjärnan, den tredje uppkopplade. När vi satt och gjorde de första övningarna, kände jag att jag blev kallare och kallare om händerna. Märkligt för jag är i princip aldrig kall om händerna. Jag var sist ut att tala och när jag skulle göra min tredje uppgift, uppkopplad, var det jätte svajigt. Trots att jag kom djupt in i mig själv så var budskapet svagt och jag höll tråden dåligt. Det kändes inte bra alls och jag hamnade i en oskön känsla. Jag var missnöjd.

Känslan av att vara missnöjd hängde med hela dagen. Jag tappade känslan helt. Undrade om jag verkligen skulle åka tillbaka. Jag ägnade bland annat måndagen efter hemkomsten till att reflektera och försöka klura ut vad som hände - och kom på svaret: Vi hade mediterat före övningen och jag hade ett bra flöde och var vidöppen. Vidöppen för att sugas på energi av alla hjärnor som behövde energi. Förmodligen minst halva gruppen talade från hjärnan i de första momenten. Det suger energi. Motsatsen till att tala från hjärnan är att tala från hjärtat, det ger energi.

Den bästa bilden jag kan ge dig är att du föreställer dig ett akvarium som i detta fallet är rummet och vatten i akvariet som motsvarar energin i rummet. Föreställ dig nu att vattennivån i akvariet sjunker. Vad händer med fiskarna? Till slut ligger de på botten och blir livlösa.

Så vad blir då lärdomen? Tala från hjärtat istället för hjärnan. För min egen del, måste jag förstå hur känslig jag är och att jag måste komma ihåg att be om att få behålla min energi för mig, att sätta beskydd. Detta bevisar också det jag lär ut: hjärnan och alla tankar suger energi. Det är till exempel därför jag ber healingklienter att följa musiken istället för att fastna i tankar under sessionen.

Kanske kan du relatera till någon situation du har befunnit dig i någon gång tillsammans med andra och plötsligt känt dig tömd på energi? Vi kallar människor energitjuvar men det behöver inte vara så illa, det är helt enkelt så att man tar det som finns för att själv fungera.

/talamod.jpg

14 aug 2018