Semesterlycka

Det är definitivt något speciellt med att ha semester. Att slippa titta på klockan och gå och lägga sig för att man ska upp dagen efter och få sova på morgonen tills man känner att man sovit färdigt. Alla måsten släpps och man tillåts att disponera dagen så som man själv vill ha den. Visserligen har vi några projekt att göra kring huset men det blir ändå inte samma sak. Semestern ger frihet och kreativiteten aktiveras.

Jag går regelbundet på zonterapi sedan några månader tillbaka. Det är så häftigt att zonterapeuten, genom att trycka på undersidan av mina fötter, kan känna att jag är stel i axlarna och ryggen. Två gånger i rad har hon sagt det och båda gångerna konsterade jag att golf nog skulle göra susen. Jag spelade igår och jag var i ett härligt rus hela dagen. På förmiddagen kände jag mig som ett litet barn på julafton med det där speciella pirret i magen. Innan jag åkte till golfbanan, träffade jag min mamma som hade lagat lunch till mig. Hon uppskattar mycket när jag hälsar på och då är det extra roligt att göra det. När jag kom ut till golfbanan träffade jag några gamla golfbekanta (under mina år som aktiv lärde jag känna många människor). En man sa att han hade tänkt på mig härom dagen och undrat vart jag tog vägen, nu fick han svaret. Det kändes kul att vara "saknad". Rundan var precis så rolig som jag hade föreställt mig och jag njöt i fulla drag både av den fantastiska naturen, sällskapet och mina slag. Gårdagen fick mig absolut och tro att jag en vacker dag kommer att gå på mitt ganska låga handikap igen. Det som jag en gång i tiden jobbade så hårt för att nå.

Jag känner semesterlyckan i mig, jag har mycket roligt som väntar och jag måste verkligen hålla mig tillbaka för att inte längta för mycket. Leva en dag i sänder. Men jag ska snart få träffa min vän Anneli igen. Hon kom till oss med sin familj i maj och det var så lyckat att vi nu ska till dem. Det är verkligen ett privilegium att ha en vän där tid och rum inte spelar någon roll. Det gick nästan exakt fyra år mellan våra två senaste möten. Fyra år av sjukdom för oss båda. Vi blev båda utslängda av vår arbetsgivare för att vi var så energiska att vi jobbade oss sjuka. Nu är vi på banan igen så nu fortsätter vi där vi slutade. Det är riktig vänskap.

/vanskap.jpg

17 jul 2015

Comments powered by Disqus

 

 Tryck gärna gilla om du har facebook och gillar min sida

 

 

Senaste bloggen "Högkänslighet och mat" 171107

 

Nyhetsbrev för november 2017

 

Länkar till andra som jag rekommenderar

 

Berättelse från livet

 

Camillas änglarum på facebook

 

Jag har F-skattsedel och är momsregistrerad

 

Nyhetsbrev