Min resa till Aten

Någon gång på 80-talet, gick det en julkalander på tv som hette Stjärnhuset. I varje avsnitt berättades det en historia om en stjärnbild med ursprung från den Grekiska mytologin. Jag satt som fastklistrad varje kväll, fascinerad över berättelserna. Efteråt lånade jag alla böckerna på biblioteket och läste historierna själv. Böckerna hette Hjältar och monster på himlavalvet. Den julkalendern är den som jag tillsammans med Trolltider har flest minnen ifrån.

För några år sedan, kanaliserade jag Gudinnan Atena, också hon finns omskriven i den grekiska mytologin. Hon var kraftfull, på riktigt, inte påhittad. Så när min sambo föreslog att vi skulle åka till Aten, nappade jag direkt. Åh så spännande. Jag brukar få upplevelser på historiska platser. Upplevelser i mitt inre. Då brukar jag få återuppleva det som en gång har varit. Det är så fräckt att få bilder, känna känslor och höra saker från det förflutna.

Vi bodde i Aten äldsta delar. Gamla hus, ruiner, kuperat, fantastiskt vackert. Första dagen vandrade vi omkring och bekantade oss med vår del av staden. Alla trånga gränder och små butiker. Jag väntade. Väntade på en upplevelse som bekräftade att jag någon gång har levt där. Att jag har levt där i ett tidigare liv, har jag alltid varit övertygad om. Ingenting hände.

Andra dagen besökte vi Akropolismuseet i flera timmar och på eftermiddag tog vi oss den långa vägen upp till det riktiga Akropolis. Passerade några gamla amfiteatrar, varav en var renoverad och används igen. Uppe ifrån Akropolis var det en fantastisk utsikt över Aten. Jag hade ingen aning om vilken stor stad Aten är. Vi läste på skyltar, tittade på alla tempel som delvis står kvar. Parthenon som är det största templet, byggt till Guninnan Atenas ära, håller man på att återskapa. Det kommer att bli pampigt. Överallt gick det människor och det var helt omöjligt att känna forna tiders energi.

Tredje dagen besökte vi fler hisoriska platser och när vi vandrade omkring bland ruinerna, frågade min sambo mig om jag kände något. Nej, jag kände inte ett dugg... Det var så att jag nästan ifrågasatte min medialitet men det gick inte att tvinga fram något.

Så vad fick jag då med mig tillbaka?
En fantastisk upplevelse. En massa historia. En staty av Nefertiti som har sitt ursprung i den Egyptiska historien som jag också känner dragning till. Och en mask av Gudinnan Atena. Dessa två som kommer att påminna mig om den vackra staden som tar till vara på det som varit. Bevarar och sprider kunskapen vidare. Väljer att spara istället för att riva.

Upplevelsen utvecklades när jag kom hem. En energivibration som känns kraftfull. En energivibration som startade i mig i Aten men som jag inte kände förrän jag stillade mig fullständigt. Det blev en magisk resa på många sätt!

/nefertiti-fran-aten.jpg  /athena-i-hallen.jpg

4 maj 2018

Comments powered by Disqus

 

 Tryck gärna gilla om du har facebook och gillar min sida

 /jag-180514.jpg

Läs artikeln om mig på Framtidsanalys 180518

 

Senaste bloggen "En vanlig människa" 180515

 

Nyhetsbrev för maj 2018

 

Länkar till andra som jag rekommenderar

 

Berättelse från livet

 

Camillas änglarum på facebook

 

Jag har F-skattsedel och är momsregistrerad

Nyhetsbrev