Att göra på kossors vis

Min mormor och morfar hade gård. Där var jag mycket de första åtta-nio åren av mitt liv. Jag älskade att vara i ladugården när mormor mjölkade, åka hölass bakom Lena, hästen. Följa med mormor och hämta och lämna korna. På morgonen smög jag upp och klädde mig, väntade på att få höra henne där nere så jag kunde springa efter henne när hon var på väg till ängen. Hon tyckte jag skulle sova istället men det tyckte inte jag. Jag älskar kor, det är mitt favorit djur. Deras vackra ögon, de är så mjuka att klappa och så gott de luktar!

Bulltoftaparken ligger nära där jag bor i Malmö och på sommaren har de kvigor gående där. Man kan gå in till dem, genom deras hage, om man vill. Jag gjorde det idag och reflekterade över hur vi borde göra mer som de. En stod och betade och jag ville ta en bild från nära håll. Hon lyfte hastigt på blicken och fortsatte sedan obekymrat med att fortsätta äta. Jag gick runt henne lite men hon brydde sig inte. Hon gick inte iväg för att få vara ifred någon annanstans. Livet hade kanske blivit lättare om vi hade gjort likadant. Slutat med att fokusera på hur alla andra är eller hur alla andra gör. Att inte bry sig så mycket utan att istället lägga fokus på det vi själva gör, inte låta andra störa.

I mindfulnessträningen får man lära sig att hantera hinder i sina tankar eller i livet med hjälp av SOAS. Stanna upp, Observera, Acceptera, Svara eller Släpp. För mig var denna kviga mindfull idag. Hon stannade upp när jag kom, tittade på mig och accepterade att jag var där och valde att släppa, hon betade lugnt vidare.