En vanlig människa

I förrgår såg jag ett avsnitt av husdrömmar på tv. Husdrömmar är en serie där varje avsnitt handlar om ett husbyggarprojekt. Man får följa livet kring byggandet och personerna som så småningom ska få ett nytt boende. När jag såg människorna som skildrades, tänkte jag att det hade varit skönt att vara en vanlig människa. Med en vanlig människa menar jag en människa som lever ett, i alla fall till synes, enkelt liv. Går till jobbet, kommer hem och är nöjda med det. Tränar eller tittar på tv.

Du undrar säkert hur det skiljer sig från mig. Jo, jag kan säga att jag har levt det där vanliga livet som innebar att gå till jobbet varje morgon, komma hem, titta lite på tv, gå och lägga sig och börja om igen. Sommarhalvårets helger tillbringades på golfbanan, det var min återhämtning. Livet jag lever nu är helt annorlunda. Den ena dagen är aldrig den andra lik och varje dag lyfts någon fråga om livet upp. Varje dag ska någon ha hjälp för att må bra eller bli sitt bättre jag. Nästan varje dag påminns jag om hur viktigt det är att leva så att jag mår bra. I balans, utan stress och press. Helst i symbios med min guide för då blir det allra bäst.

Igår vaknade jag med en känsla av att allt inte var som det skulle. Kunde inte sätta fingret på vad som var fel. Istället för att låta känslan ta överhanden, mediterade jag för att kunna fokusera på jobbet. Jag skulle ha lunchrast i en timme och lagom till den hade jag fått besked om att min nya telefon fanns att hämta ut. Jag behövde den inte men stack ändå iväg för att hämta den. Hemma igen, slängde jag i mig lite mat och hörde en röst som sa "Jag har glömt bort min tid hos dig". Slog bort den för jag var stressad, den meningen var säkert konstruerad i min hjärna.

Klienten som skulle komma efter lunch dök inte upp så jag ringde. "Åh, jag är jätte ledsen, jag har glömt..." Suck, om jag bara hade lyssnat så hade jag inte behövt stressa... Nåväl, då får jag väl ta itu med min nya telefon, det brukar gå snabbt att byta. Kopiera den gamla till datorn och överföra allt till den nya. Men inte igår. Programmet bad om ett lösenord som jag inte hade en aning om att jag hade skapat överhuvud taget. Försökte med alla möjliga varianter men fel, fel, fel. På något sätt lyckades jag även få bort all information på den gamla telefonen så jag kunde inte kopiera den till en annan dator. Stressade som en galning, tänkte inte klart. Halvt panik över alla kontakter och foton som hade gått förlorade. Alla minnen.

Höll på in i det längsta innan jag var tvungen att kasta i mig mat och ge mig iväg på kvällens uppdrag: healingkväll. Herre gud, hur ska det gå? Mitt huvud höll på att explodera av tankeverksamheten över det som hade hänt på eftermiddagen. Fortfarande lite stressad när jag kom fram men det la sig.

Jag healade och det var kraftfullt. När jag stod vid kvällens sista person, hörde jag min guide skratta och frågade om jag fortfarande önskade att jag var en vanlig människa. "För så som du har agerat idag, så agerar många vanliga människor. I huvudet, stressande, utan förmåga att lyssna inåt". Han gav mig en känsla av att det skulle lösa sig. Hur det skulle lösa sig, förstod jag inte men jag åkte hem med gott hopp. Satte mig vid datorn och försökte igen, utan resultat. Detta grämde mig så mycket att jag var så uppfylld av eländet, att jag sov väldigt dåligt.

Så idag, när jag var ledig på eftermiddagen, satte jag mig vid datorn för att göra ett sista försök. Visste att jag hade skapat lösenordet i samband med att jag köpte ny dator i februari. Ställde mig frågan om vilket lösenord som det var logiskt att jag hade valt då. Provade - och det var rätt! Samma lösenord som jag är HELT övertygad om att jag hade provat flera gånger tidigare.

Då kommer dagens lärdom: stressa inte, lyssna på den inre rösten och fortsätt leva i flödet!

/012714b5ad71c479257940a50660ff1722fefa2dca.jpg